Inget att skratta åt

1:a april. Idag lurar vi varandra, skrattar åt varandra. Idag är vi oseriösa och säger saker vi inte menar. Åh va roligt! Tur att vi har en dag åt allt. Förlåt. Det sägs att ironi inte funkar på Internet. Det kanske stämmer, kanske inte – vad vet jag? Vardagsproper vill i alla fall kasta fram tanken att ironi inte funkar särskilt bra med kläder heller. Vardagsproper tror att du genom din klädstil har en möjlighet att framhäva vem du är, vem du vill vara och vad du står för. Kände du dig obekväm när du var tvungen att vattenkamma dig och ta på en illasittande skjorta när du var liten och skulle med föräldrarna bort på finmiddag? Eller när du skulle ha något fånigt linne och en ful skavande pappstrut på dig i något luciatåg? Kliade det inte inom dig? Skämdes du inte? Jo, för det var inte du. Kanske ville du helst bara dra på din Batmantröja istället. Den som var din favorit. Den som gjorde dig glad. Den som var du.

Temafester är ett exempel på tillställningar där man gärna klär ut sig till något man inte egentligen är eller står för. Vilket ju såklart är ok – det är ju på skoj, ett slags rollspel i festlig inramning. Jag har aldrig känt mig komfortabel på sådana fester. Inte för att jag saknar humor eller tycker att det är trist, eller backar för en fest för den delen, utan för att jag efter en halvtimmes skratt åt och kommenterande av kostymer känner mig malplacerad och obekväm. Inte den jag vill vara på fest. Och onekligen osexig. Helt oliggbar. Jag brukar tackla detta genom något slags mellanting – en stilmässig kompromiss där man håller sig till temat men samtidigt känner sig ridande på en skön stilvåg. Ibland råkar jag väl kanske glömma temat också för att känna mig awesome istället.

Ett annat kapitel av ”roliga” kläder är ”den roliga tishan”. Den roliga tishan är sällan rolig. Jag är ledsen, men så är det. Visst kan det vara kul med humoristiska t-shirts som har något slags kulturell referens – som ett spel, en film etc, men det blir då istället som ett slags hyllning till dessa kulturella yttringar. Då står du för någonting. Du gillar den filmen, det spelet etc. Gott så. Det är inte den typen av tishor jag tänker på. Det är mer de tanklösa, ordvitsande, perversa, kvinnoförnedrande, rasistiska eller alkoholstinna tishorna som genom buskishumor söker vara roliga som jag tänker på. Snälla alla, sluta med dessa. Dessa har budskap, och du står kanske för dem, men nej. Skärp dig!

Men det finns andra områden, som inte är skämtsamma eller ironiska, utan snarare tömda på innehåll. Ett område som jag har svårt för, vilket trender inom mode kanske är den största boven till, är då klädesplagg eller accessoarer med en markant symbolik blir inne och tanklöst används därefter. Palestinasjalen är ett bra exempel på detta. Bandtröjor är ett annat. Dessa markerar ibland ett ideologiskt budskap, en gemenskam kulturell referens eller något annat – men det viktigaste är att de visar på något som man som individ och grupp står för. Och det är ett privilegium för dem som står för detta att bära dessa plagg och accessoarer. En enkel regel blir då: står du inte för det du bär, bär det inte. Har du inte hört Rolling Stones eller hört dem men tycker att de är sådär – gå då inte och köp en retrotisha på Carlings med dem för att det är inne. Köp istället någon tisha med ett band du verkligen gillar. Själv har jag en fantastisk t-shirt hemma med The Who som ligger och skäms nere i byrån, för att jag aldrig har lyssnat så mycket på dem. Och där kan den få ligga tills jag får tummen ur och faktiskt intresserar mig för The who på riktigt.

Men låt oss tänka oss in i att du faktiskt klär dig på ett sätt som ger uttryck för den du vill vara och det du står för. Då kommer de till slut: andras åsikter…

På vägen hem från jobbet gick jag genom stan. Framför mig gick en ung man helt klädd i svart. Han bar hög hatt, en kavaj och något slags långklänning under. Människor vände sig om, stirrade, pekade. Vissa hånskrattade. Inte jag. Jag kände bara igen mig. Många år av mer eller mindre lyckade experiment här i stan har lett till bred muntration omkring mig. Vare sig han hade klätt ut sig, klätt upp sig eller helt enkelt bara var sig själv så såg han lugn och trygg ut i sin stil. Jag kanske inte skulle klä mig så själv, men jag tyckte att det var underbart att se honom göra det. Vilka var de andra att skratta? Såg de egentligen hur de själva såg ut? Troligen inte.  Människor dömer dig efter utseendet. Vänj dig! Och fråga dig själv, vad betyder deras åsikter egentligen? Vad betyder deras hånskratt? Fråga dig själv: Uttrycker de här kläderna vem jag är? Uttrycker de vem jag vill vara? Ger de uttryck för ett budskap som jag står för?

Fick du dig något att fundera på? Mina tips är: Säg genom din stil vem du är istället för vem du inte är. Var inte ironisk, men gärna lekfull. Markera din identitet! Stå för den du är! Rör dig bort från slentrian. Våga experimentera, ha kul och ta andras skratt med ro. Var dig själv och skit i vad andra tycker om det. Inte ens Vardagsproper sitter inne med sanningen om din stil. Kanske ska du helt enkelt strunta i att du läst Vardagsproper idag och klä dig hur fan du vill. Vara du. Och vara awesome.