När krutröken nu lagt sig efter det fyrverkeri av gratulationer som följde min födelsedag under gårdagen kan jag se en 29-åring i spegeln. Det blev ingen rock n’ rolldöd vid 27. Sorry Jim, Janis, Jimi, Curt med flera! Men såhär i efterhand får vi väl anse det vara lyckosamt. Vardagsproper behöver ju sin hittills ende skribent trots allt. Denne skribent tycker inte att det är så jätteviktigt med födelsedagar egentligen och inte heller medföljande presenter. Jag lever i ett I-land där mitt stora problem är att jag har det jag behöver och faktiskt inte har så mycket att önska mig en dag som denna. Stackars mig. Och i slutändan är det, om än lite tråkigt, lättast att köpa det man vill ha själv. Inte minst kläder. Kläder är inte något jag behöver. Jag har kläder. Ja, är det något jag har så är det det. För alla tillfällen, högt och lågt. Så det handlar inte om att jag behöver. Vi har istället kommit fram till begreppet ”att unna sig”. Och när Vardagsproper är ute och unnar sig, då snackar vi mjuka paket - möjligtvis med väldigt hårda detaljer. Just i dagarna har jag inte haft någon som helst tid över för äventyr bland galgarna, så jag plockar upp ett exempel från ett par veckor sen när jag bestämde mig för att unna mig. Vi kan se det som min present i förtid till mig själv. Jag gav mig själv 500 kronor och den medföljande tanken: go wild!
Nu tycker ni nog inte att 500 låter så mycket. När jag var liten var 500 kronor en astronomisk summa. 1000 Jenka. Jag kunde knappt tänka i så stora tal. 500 kronor borde fortfarande vara ganska mycket pengar, men en titt i valfri klädaffär tycks hävda motsatsen. Du kanske får en tröja eller ett par byxor för det, men det är nästan så att du ska gå därifrån med något slags konstig tacksamhetskänsla för att du kom så billigt undan. Vardagsproper tycker att det är synd att det ska vara så och hänger därför inte så mycket i dessa butiker, utan satsar storslaget på second hand. Glappet mellan förstahandsvärdet och andrahandsvärdet, eller snarare förstahandspriset och andrahandspriset är helt enkelt för stort. I det ena fallet betalar du med största sannolikhet ett överpris, medan du i det senare har en finfin möjlighet att göra fynd. Vardagsproper gillar att göra fynd. Besöket i en secondhandbutik är som en skattjakt. Och medan du letar är det enskilda exemplar du rotar bland. Du måste ha tur för att finna det där fräna plagget - du kan inte bara be expediten om samma vara men i annan storlek. Och där kommer charmen med det hela in. Vissa dagar rycker du på axlarna och konstaterar, nja ingen tur idag. Andra dagar tävlar ditt leende och din klädpåse om vem som är bredast. Det är en utmaning, en livsstil, ett nöje och ett sätt att bränna betydligt mindre pengar än du skulle ha gjort i annat fall. Så med det sagt kan vi konstatera att 500 kronor har potential. Och den aktuella dagen kom vi riktigt långt på det. Men det var en blandning av fynd från second hand (Myrorna) och en rea i en relativt nyetablerad kedja (New Yorker). Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om New Yorker. Jag gillar stilen på en hel del av deras kläder, men ibland kan jag bli misstänksam kring deras prissättning. Om jag betalar såhär lite, är det då fråga om riktigt dålig kvalité? Eller är det så billigt för att det faktiskt är någon annan som får betala ett betydligt högre pris, som små barn långt bort kanske? Kanske borde jag hålla mig ifrån? Jag vet inte. Borde läsa in mig mer på ämnet. Men den här readagen höll jag mig inte ifrån. Jag höll mig framme. Och det blev en sjal (15kr), en skjorta (50kr), en väst (100kr) och en tröja (50kr). Västen var dagens bästa köp. Jag älskar den och har den så pass ofta att mina andra västar tjurar inne i garderoben av avundsjuka. Jag tror dessutom att den kommer att överleva nyhetens behag. Den är vitsvartrutig med svart rygg. Sitter den riktigt tajt kan den kanske se lite bilringskorvig ut, men ja, ytterligare ett gott skäl att träna. Sjalen är tunn och lätt och fungerar som ett gott substitut till slips om man exempelvis vill skippa skjortan och ha linne och väst. Skjortan är svart med militärt inspirerade detaljer (vilka dock inte syns på bilden), och som pacifist är jag ju av någon konstig anledning dragen till detta. Skjortan har dessutom knapp och tygrem för att knäppa uppkavlade ärmar. Helt i min smak. Tröjan har en lite ovanlig design med en vid kapuschong och en uppstickande inre krage. Den är hur skön som helst. Min kanske mysigaste tröja just nu. Kalaset på New Yorker gick på 215kr. Ok, låt gå för den här gången.
Myrorna gav utdelning i och med ett skärp (30kr), en kavaj (70kr)och ett par jeans (60kr).
Skärpet är svart med dubbla nitrader. Kanske något kort, så jag får använda det på yttersta hålet. Inte bli större om magen alltså. Kavajen är svart med smala vita streck och har varit väldigt skön nu under vårdagarna. Likt byxorna har de en viss tendens till stretch. Vardagsproper är självklart inne på flickornas klädhyllor och rotar nu och helt utan att skämmas. Passar det så passar det. Machomän får helt enkelt stå ut med denna tanke. Jeansen är det egentligen inga konstigheter med. Den stora nackdelen är framfickorna. Flickor – ni måste skaffa större fickor. Man får ju inte plats med något i dem, så varför ha fickor? Jeansen har dock väldigt läckra dubbla bakfickor som Vardagsproper inte visar här. Vill man se på vår utsändes bak så får man hålla sig framme. Det är också en skattjakt. Man måste ha tur. Slutnotan för dessa sju plagg blev, om jag nu inte missminner mig helt, hela 375kr. Slutsatsen av detta blir att jag, med 50-öringens tragiska bortgång och tuggummits höjda pris, nu hade en mellanskillnad på 125 Jenka. Låt oss kalla det en seger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar